Vittigheter fra jussens og advokatenes verden

Artige sitater fra advokater eller rettspraksis

onsdag 16. november 2011

Vitser om advokater

A: Du kan ikke få en finger mellom tauet og nakken !

A: Skyt advokaten to ganger.

A: Hans lepper er i bevegelse.

A: Det er fartsstripene foran hunden.

A: Profesjonell høflighet.

A: Ikke nok sand.

Hunden sa i retur: " Ikke uten min advokat til stede !"

A: På grunn av overflod av igler , larver , slimåler, blodsugere og klegg.

A: Fordi St. Patrick jaget slangene ut av Irland.

Erstatningsadvokater

Advokat Lotte Bork (H)

Kontakt Lotte på lb@advokatgruppen.dk eller på direkte telefon 87 32 81 12.

Advokat Troels Miltoft (H)

Kontakt Troels på tmi@advokatgruppen.dk eller på direkte telefon 87 32 81 25.

Advokatgruppen er et landsdжkkende advokatfirma med kontorer i Еrhus, Horsens, Fredericia og Kшbenhavn

Advokat hund

Sie scheinen einen AdBlocker zu verwenden.

Wollen Sie LEO unterstützen?

Dann deaktivieren Sie AdBlock für LEO oder spenden Sie!

Liebe Nutzerin, lieber Nutzer,

Spende per Überweisung

Spende über Paypal

Um eine neue Diskussion zu starten, müssen Sie angemeldet sein. Anmeldung und Nutzung des Forums sind kostenlos.

Sie können aber jederzeit auch unangemeldet das Forum durchsuchen.

Um Vokabeln speichern und später lernen zu können, müssen Sie angemeldet sein. Sowohl die Registrierung als auch die Nutzung des Trainers sind kostenlos

Transport af kæledyr i bil - hvad siger reglerne?

I Danmark har vi ingen lovgivning om transport af kæledyr i bilen. Det har man til gengæld i Sverige og Tyskland. Læs mere om reglerne her.

”Der findes ingen lovkrav om, at eksempelvis hunde skal sidde i transportbur eller være fastspændt, når du har dem med i din bil. Men jeg vil bestemt anbefale det for både dyrets, førerens og eventuelle passagerers sikkerheds skyld,” siger advokat Trine Binderup Larsen fra ADVODAN Aalborg og fortsætter:

”Det gældende regelsæt for transport af dyr findes i transportforordningen. Her er der eksempelvis regler om, at dyrene skal være egnede til den planlagte transport, at der skal være plads nok, og at dyrene skal vandes og fodres med passende mellemrum osv. Men at dyr skal være spændt fast under kørslen af trafiksikkerhedsmæssige grunde, er der ingen udtrykkelige krav til,” forklarer hun.

Tager du dit kæledyr med på ferie, skal du være opmærksom på, at der kan være særlige regler for transport af kæledyr i andre lande. Derfor er der god grund til at undersøge reglerne, inden du tager afsted.

”I Sverige skal kæledyr være sikret under kørslen. Det kan være i et transportbur eller med en speciel sikkerhedssele. Hvis du fx transporterer en hund eller en kat i et bur, er der krav til burets størrelse, og det kan udløse en bøde, hvis buret er for småt. Reglerne gælder også, selvom du bare er på gennemrejse til Bornholm,” siger Trine Binderup Larsen.

I Tyskland betragtes dyr som transport af gods, og det kræver, at hunden som minimum er spændt fast, så den ikke er løs i kabinen. Overholder du ikke disse regler, kan du risikere en bøde.

Husk pas til dit kæledyr

Udover reglerne omkring transport skal du også huske, at hunde og katte skal have udstedt et blåt EU-selskabsdyrspas, inden du tage dyret med over grænsen.

Trine Binderup Larsen

Hej . Jeg har kig på en hvalp i Italien og de siger at hvalpe må køres med uden pas i bilen til Danmark når de er 12 uger , er dette korrekt ?

Mange hilsner Christina

Hej . Jeg kan se jeg glemte at få "under" med i min forrige mail.

De siger at hvalpe under 12 uger må transporteres uden pas igennem Europa . Er dette korrekt ?

Mange tak for dine svar . Jeg snakkede med fødevarer styrelsen og fandt ud af at Tyskland ikke tillader hvalpe under 15 uger (med rabies) igennem deres land . Så den eneste måde at få hunden hjem på når den er så ung er med fly .

Hej må man have hund med i en hestetranport til to heste på guleplader?

Når vi flyver fra københavn til Malaga med SAS eller Norweigan, skal vores hund på grund af størrelsen transporteres i lastrumme, som er opvarmet og med lys.

Da vi skal aflevere hunden senest en time før afgang og flyveturen er på 3 1/2 time går der min. ialt 5-6 timer før vi modtager hunden i Malaga.

Hvis så maskinen er forsinket, hvilket ikke oplyses ved indleverering af hunden kan der ofte gå gå yderligere op til et par timer.

Mit spørgsmål er, er der regler for hvor lang tid der må gå uden at der er mulighed for at give en hund vand/mad?

Mange tak for dit svar, som jeg forstår på, at der ikke er nogen tidsbegrænsning ved transport af private husdyr i fly.

ET SPØRGSMÅL PÅ ADVODAN.DK

Inden du går videre, vil vi gerne gøre dig opmærksom på, at dit spørgsmål bliver synligt her på siden.

Vi opfordrer derfor til, at du tænker over, hvilke informationer du afgiver, når du stiller dit spørgsmål. Vi anbefaler, at du fx undlader informationer om dit helbred, din økonomi eller andre personfølsomme oplysninger. Det kan også være oplysninger om familiære forhold eller oplysninger om din arbejdsmæssige situation, som det er uhensigtsmæssigt at offentliggøre her på siden.

Ønsker du ikke, at dit spørgsmål skal være synligt, har du mulighed for at kontakte et af vores lokale kontorer via kontaktformularen i højre hjørne.

Når du stiller dit spørgsmål her på siden, skal du oplyse din e-mailadresse. Din e-mailadresse bliver ikke offentliggjort men benyttes, så du kan godkende dit spørgsmål, inden det bliver synligt på hjemmesiden. Samtidig benyttes den til at fremsende en mail, når advokaten har besvaret dit spørgsmål.

Vi forbeholder os retten til at slette spørgsmål, indlæg og kommentarer, som indeholder personfølsomme oplysninger og bryder med gængse uformelle regler for god tone.

Har du et spørgsmål til artiklen, kan du stille det her og få svar fra en advokat.

Indland

Sagen om de to hunde Frigg og Marley er vigtig fremadrettet, mener forsvarsadvokat.

Det er bedrøveligt, at de to hunde Marley og Frigg skal aflives, men til gengæld viser afgørelsen fra Højesteret, at der er huller i hundeloven fra 2010, der bør få politikerne til at tage affære.

Sådan lyder reaktionen fra advokat Poul Hvilsted, der har repræsenteret de to hundeejere Søren Bruun og Anders Bruun, der de seneste tre år har været i et juridisk tovtrækkeri med myndighederne om, hvorvidt deres to blandingshunde var af den ulovlige race amerikansk staffordshire terrier.

Efter en anonym anmeldelse blev blandingshundene Marley og Frigg i sommeren 2014 anbragt på et et internat.

Både Fyns Politi og Rigspolitiet konkluderede, at der var tale om hunde af den ulovlige race Amerikansk Staffordshire Terrier (amstaff).

Selv mente Anders Bruun, at hundene Marley og Frigg var en labradorblanding.

De to hundeejere gik efterfølgende i gang med at finde bevise for, at hundene ikke tilhørte en ulovlig hunderace.

Sagen begyndte sidste år i Østre Landsret, da den havde principiel karakter.

Østre Landsret fandt ikke, at Anders Bruun og Søren Bruun havde bevist, at hundene er lovlige, hvorfor Marley og Frigg blev dømt til aflivning.

Dommen blev anket, og i dag er Højesteret så kommet med den endelige dom i sagen. Hundene skal aflives.

Han hæfter sig blandt andet ved, at hundeloven ikke giver vejledning til den enkelte hundeejer om, hvordan de skal bevise, at deres hund ikke er ulovlig. Og det er netop noget, som Højesteret i fremhæver i sin afgørelse i dag.

- Det viser tydeligt, at der er huller i lovgivningen fra 2010, og det bør være noget, som politikerne reagerer på, siger Poul Hvilsted.

Har varet i tre år

Sagen om de to hunde Marley og Frigg tog sin begyndelse i september 2014, hvor politiet reagerede på en anonym henvendelse om, at de ejere Søren Bruun og Anders Brrun havde amerikansk staffordshire terrier, der står på listen over ulovlige hunde fra 2010.

Det er et tydeligt signal for mig, at den tid, sagen har taget, mere har været for at tage hundeloven op til prøve og ikke udelukkende har relateret til Marleys og Friggs overlevelse.

Advokat Poul Hvilsted

De to ejere har siden sagen tog sin begyndelse forsøgt at dokumentere, at deres hunde ikke var ulovlige, som en dyrlæge ellers havde vurderet over for politiet.

I løbet af de to forgangne år har Søren Bruun og Anders Bruun blandt andet fået foretaget en raceanalyse og flere test, ligesom de havde talt med dyrlæger og kennelejere for at bevise, at deres hunde var helt lovlige.

I dommen fra Højesteret lyder det, at de to venner ikke har bevist tilstrækkeligt, at hundene er lovlige. Men alligevel er Højesterets vurdering noget, som man kan bruge videre frem, fortæller advokat Poul Hvilsted.

- Højesterets afgørelse viser i lighed med landsrettens, at det har en betydning, at man kan komme med beviser om hundenes udseende og adfærd. Den måde, Rigspolitiet administrerer reglerne på, er, at de ikke tillægger den type bevis nogen som helst betydning, siger advokaten.

Risikerer stor regning

Med dommen i dag i Højesteret er de to hundeejeres muligheder udtømte, og det er nu op til politiet at beslutte, hvornår Marley og Frigg skal aflives.

Sagen er dog ikke helt afsluttet, for det skal også afgøres, hvem der hænger på regningen for, at de to hunde har boet på et dyreinternat de seneste tre år.

Det viser tydeligt, at der er huller i lovgivningen fra 2010, og det bør være noget, som politikerne reagerer på.

Advokat Poul Hvilsted fortæller, at de to hundeejere risikerer at ende med hele regningen, men vurderer, at sagen har så principiel karakter, at de slipper.

Højesteret har nemlig besluttet, at der ikke er nogle af de to parter, som skal betale sagsomkomstninger. De har i afgørelsen lagt vægt på sagens principielle karakter og 'vidererækkende betydning', forklarer han.

- Det er et tydeligt signal for mig, at den tid, sagen har taget, mere har været for at tage hundeloven op til prøve og ikke udelukkende har relateret sig til Marleys og Friggs overlevelse. De to ejere har ikke handlet alene i egen interesse, men også forsøgt at få underkastet hundeloven og dens forvaltning en domstolsprøvelse. Derfor mener jeg ikke, at de skal betale for at have haft deres hunde på pension i tre år, siger Poul Hvilsted.

Søren Bruun og Anders Bruun er indtil videre blevet dømt til at skulle betale sagsomkostninger fra Østre Landsret, hvor sagen kørte sidste år med samme resultat som Højesterets.

Hundeskader

Er du blevet bidt eller væltet omkuld af en hund, har du krav på erstatning fra ejerens hundeforsikring - både for tingskader og for din personskade.

Objektivt ansvar for hundeejeren

Er du blevet bidt eller væltet omkuld af en hund, har du krav på erstatning fra ejerens hundeforsikring. Du kan både kræve erstatning for tingsskader og for din personskade.

det er uden betydning, om man kan bebrejde ejeren eller besidderen for den skade, hunden har forårsaget. Ejeren eller besidderen vil altid være ansvarlig for de skader, hunden forvolder på andre mennesker eller ting.

Som hundeejer har man pligt til at tegne en hundeansvarsforsikring. Alle hunde i Danmark skal derfor have en hundeforsikring.

Ifølge hundeloven er den, der ejer eller besidder en hund, forpligtet til at erstatte den skade, som hunden forvolder. Hundens besidder er den, der reelt har hunden i sin varetægt. Man taler i retspraksis om en besidder, når vedkommende har haft hunden i sin besiddelse i ca. 17-18 timer.

Der gælder et objektivt ansvar for ejeren eller besidderen af hunden. Det betyder, at det er uden betydning, om man kan bebrejde ejeren eller besidderen for den skade, hunden har forårsaget. Ejeren eller besidderen vil derfor altid være ansvarlig for de skader, hunden forvolder på andre mennesker eller ting.

Hvis ejeren eller besidderen kan bevise, at den der er kommet til skade selv bærer en del af skylden, kan ejeren eller besidderens erstatningsansvar nedsættes eller helt bortfalde.

Dine skader skal dokumenteres

Det er vigtigt, at du hurtigst muligt opsøger egen læge eller skadestuen og får noteret dine skader og gener i din journal, så du senere kan bevise, at du har pådraget dig en skade på grund af hunden. Derudover er det vigtigt, at du får anmeldt ulykken til politiet og får noteret navn og adresse på hundens ejer eller besidder og på eventuelle vidner.

Hvis den hund, som har påført dig en skade, ikke har en hundeansvarsforsikring, eller hvis hundens ejer eller besidder ikke kan findes, f.eks. fordi hunden er stukket af, så er det ikke ensbetydende med, at du ikke kan få erstatning.

Alle de forsikringsselskaber, der tegner hundeansvarsforsikringer, har nemlig stiftet en forening, der yder erstatning i sådanne situationer. Foreningen kaldes i daglig tale for FAH, som er en forkortelse for Foreningen af Forsikringsselskaber til Overtagelse af lovpligtig Ansvarsforsikringer for Hunde. Du kan finde skema til at anmelde en skade til FAHs hjemmeside.

Du har krav på at få erstattet den skade, som hunden har påført dig. Det gælder både ødelagt tøj og ejendele og også hvis du har pådraget dig en personskade. Personskaden skal opgøres efter reglerne i erstatningsansvarsloven.

Find din lokale erstatningsadvokat

Blogs relateret til erstatning

Skiferie uden skader

Hvordan beregnes erstatning for fremtidig erhvervsevnetab, hvis du som skadelidt før ulykken arbejdede mere end ”fuld tid”?

Har du betalt erstatning tilbage i en patientskadesag?

Din lokale advokat

Ret&Råd Advokater er Danmarks førende kæde af selvstændige advokatfirmaer. Med kontorer fordelt over hele landet, er vi din lokale advokat uanset hvor i landet, du befinder dig. Vi rådgiver private, erhvervslivet og offentlige institutioner inden for alle juridiske områder.

Vores brochurer

Vi har brochurer inden for alle vores fagområder. Her finder du svar på mange af de spørgsmål du måtte have.

Nyhedsbrev

Modtag vores nyhedsbrev, og få gode råd direkte i din indbakke hver måned.

advokatroboten

JURIDIK I EN ARTIFICIELLT INTELLIGENT VÄRLD

Från svin i ollonskog till robotar i tätort – tankar om skadeståndsansvar för AI

Praktiska tillämpningar av artificiell intelligens (AI) – såsom olika typer av robotar men också betydligt banalare programvara – kan förstås ställa till en massa oreda som orsakar företag och individer skada. Den skadelidande kan förstås vilja bli kompenserad av någon. Men av vem?

Skadetyperna kan vara dels fall då en AI-applikation introducerad av någon som den skadelidande inte har någon förbindelse med har orsakat skada (utomkontraktuellt skadeståndsansvar), dels fall då skadevållande AI-applikations huvudman är någon som den skadelidande har avtal med (kontraktuellt skadeståndsansvar).

Jag har ju funderat över olika lösningar på utomkontraktuellt ansvar för robotars handlande (se t ex https://advokatroboten.wordpress.com/2015/01/27/juridik-i-granslandet-mellan-manniska-och-maskin/). Jag kan tänka mig en ansvarsmodell som liknar s k principalansvar, dvs motsvarande arbetsgivares ansvar för sina arbetstagares vårdslösa handlande. Det är i flera rättssystem en länge etablerad trend att arbetsgivaren ansvarar för sina arbetstagare, även om vållande inte kan styrkas hos arbetsgivaren själv. Skälen för detta är flera; från att det är arbetsgivaren som har ”the deep pocket” till att det är arbetsgivaren som bedriver verksamheten med vilken skaderisken är förenad.

En annan möjlighet är att använda sig av modellen för djurägares ansvar för sina djur. Utgångspunkten är att en djurägare blott ansvarar om denne har varit vållande. Om exempelvis en häst orsakar en trafikolycka så ansvarar dess ägare bara om denne har varit vårdslös. Det finns dock ett antal undantag som innebär att djurägare har ett rent strikt ansvar, dvs han blir skadeståndsskyldig även om han inte har varit vårdslös. Det rör t.ex. hundägare eller den som håller sig med ”vilda djur, björn, varg, lokatt, räv eller annat odjur”. Det rör dessutom en grisbonde som släpper in för många svin i en ollonskog och dessa gör skada. Måhända en aningen ålderdomlig, men alltjämt gällande lag (Byggningabalken från 1736, 12 kap 1§, http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1736:0123%201). Den stadfäster dock en viktig princip som skulle kunna utsträckas från svin i ollonskog till robotar i tätort.

Vid en första anblick kan man alltså tänka sig att någon av dessa regleringar – principalansvar eller strikt ansvar – passar det utomkontraktuella skadeståndsansvaret för robotar. Men vid närmare eftertanke är det nog mera tveksamt att det är möjligt med en universallösning – panacea – för alla typer av robotar som har vitt skilda tillämpningsområden och varierande grad av autonomitet. Gissningsvis kommer effektivitets- och även säkerhetskrav att driva utvecklingen av flera typer av robotar mot att dessa agerar självständigt med endast mycket begränsade möjligheter till mänsklig intervention. Det är exempelvis troligt att trafik med självkörande bilar kommer att bli enormt mycket effektivare och säkrare än trafik med mänskliga förare. Mänskliga ingripanden kommer enbart att verka störande och till och med vara livsfarligt. I sådana fall vore det olyckligt med principal- eller djurägaransvar eftersom detta skulle hämma önskvärd autonomitet.

Inte heller det kontraktuella ansvaret är särskilt enkelt.

Ett mycket aktuellt fall är t ex ansvar för skada som kan orsakas av programvara med kognitiv förmåga, dvs programvarans inneboende möjlighet att styra bort från den ursprungliga koden, erfara, dra slutsatser, lära ”sig” av misstag och därvid programmera ”sig själv” med resultat som är bortom all kontroll för upphovsmannen.

En leverantör av sådan programvara kan – fullt förståeligt – antas frukta risken för att behöva svara för fel som programvaran förorsakar. Denna typ av AI-programvara lanseras nu i stor omfattning, t ex för automatisk granskning av dokument inom ramen för legal due diligence vid företagsförvärv – för att ta ett för mig näraliggande och kärt exempel. Vilken typ av ansvarsfrågor kan här förkomma för programvaruleverantören, advokaten och kunden?

Om ansvarsfördelning av skada på grund av fel som programmet orsakar råder mellan dessa aktörer mer eller mindre full avtalsfrihet. Låt vara att man i Sverige och många andra länder inte kan friskriva sig från eget uppsåt eller grov vårdslöshet samt att det i flera stater i USA (inklusive de viktiga Kalifornien, DC och New York) inte är möjligt för advokater att ansvarsfriskriva sig för vårdslös (ens av normalgraden) rådgivning.

Inte oväntat föreskriver programvaruleverantörerna, i sina allmänna villkor, fullständig ansvarsfrihet i förhållande till användaren/licenstagaren, dvs advokaten. Advokaten, å sin sida, vill nog gärna i förhållande till kunden friskriva sig för skada som uppstår till följd av fel i programvaran. Det är nog sällan aktuellt. En kund som anlitar en advokatbyrå har nog utgångspunkten att byrån skall ta ansvar för sin due diligence, så att det finns någon att lugga om något går snett.

Men, visst kan man tänka sig andra fall där kunden kräver kostnadseffektivitet och begär särskilt att automatisk due diligence – utan någon manuell handpåläggning – skall utföras, för vilken advokatbyrån kan debitera endast ett mycket blygsamt arvode. I sådant fall kan tänkas att advokatbyrån faktiskt har möjligheten att begära en skapligt omfattande ansvarsfriskrivning än annars.

Inte heller vid kontraktuellt ansvar finns det alltså en enda lösning på ansvarsfördelningsproblematiionen som passar alla situationer.

Det finns goda skäl att fundera på de AI-relaterade ansvarsfrågorna framöver!

Kira Systems tillhandahåller programvara för automatisk due diligence. Deras Terms of Service finns här. Kolla punkterna 7 och 8: https://kirasystems.com/terms-of-service

Luminence är en annan utvecklare av due diligence-programvara. Här är deras Master Customer Agreement. Jag har sällan sätt så mycket friskrivningar: https://www.luminance.com/files/Master-Customer-Agreement.pdf

Läs gärna lite om amerikanska advokatbyråers möjlighet att friskriva sig från ansvar: http://apps.americanbar.org/buslaw/newsletter/0065/materials/pp8.pdf

Jag har tidigare skrivet en artikel som publicerades i Axess (http://www.axess.se/magasin/) nr 3-2015 om rättsskipning för robotar, innefattande frågor om skadestånd men också om straff och avtalsbundenhet. Se: https://advokatroboten.wordpress.com/2015/01/27/juridik-i-granslandet-mellan-manniska-och-maskin/

Timtaxans död?

”The billable hour” – timtaxa – är en seglivad rackare; alltså att tjänsteproducerande företag tar betalt per arbetad timme. I advokatbranschen är konceptet särskilt kontroversiellt. Ingen klient vill ju förstås betala mer för en långsam och dålig advokat, än för en snabb och bra advokat. Det blir ju en märklig intressekonflikt i att klienten vill att så lite tid som möjligt läggs på ett uppdrag, medan advokatbyrån vill använda så många timmar som möjligt. Timtaxa gör att fokus hamnar på input och åtgärder, medan vad klienten egentligen borde fokusera på är output och resultat. Men värst är att timtaxan motverkar innovation och effektivisering.

Likväl envisas alltför många klienter – påhejade av sina inköpsavdelningar – med att be om offerter med angivna timarvoden som väger väldigt tungt vid valet av juridisk rådgivare. Inköpsavdelningarna är drivna av att sänka kostnader, vilket förstås inte alls är något fel, men ser kanske ingen större skillnad mellan städning, telefonräkningar och juridiska tjänster. Skillnaden mellan en dålig städare och en bra städare är måhända inte jättestor. Men skillnaden mellan en dålig advokat och en bra advokat kan vara avgrundsdjup. Ett halvdåligt avtal eller illa förd process kan kosta miljoner. Lätt.

”The billable hour” har faktiskt ingen lång historia. Det var först på 40-talet som Wall Street-byråerna bestämde att deras advokater skulle börja tidredovisa i syfte att ha koll på tidlagret. Fortfarande på 90-talet fanns det advokater på storbyråerna i Stockholm som vägrade tidredovisa och som efter en skönsmässig bedömning fakturerade klienterna en gång om året. Därefter har klienternas krav på budgetar, allmän prispress och inte minst advokatbyråernas egna krav på ekonomistyrning lett till noggrann uppföljning av WIP:en – Work In Progress. Inneliggande lager skall värderas. ”Time sheet – where facts meet fiction”, muttrar de lite äldre advokaterna.

Det är alltså inte alla som jublar över detta. Inte heller vår branschförening – Advokatsamfundet – som anser att det arvode som en advokat debiterar skall vara ”skäligt”. No shit. Oskälig arvodesdebitering kan föranleda disciplinärt ingripande. Vid bedömning av vad som är skäligt arvode för ett uppdrag får beaktas vad som avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter. Inte alltid helt enkelt.

Timataxa är onekligen mer objektivt och därmed simplare. Frågan är dock om inte sista kapitlet håller på att skrivas för ”the billable hour” när advokatbranschens digitalisering förväntas ta ett nytt kliv. Eller kommer våra klienter fortsätta insistera på att timtaxa tillämpas med följd att den förväntade digitaliseringen aldrig tar fart?

AI – hot, möjlighet eller både och?

För drygt 20 år sedan stegade jag i nyinköpt kostym in på Lagerlöf & Leman Advokatbyrås (sedermera Linklaters) kontor på Strandvägen 7A. Vi hade ett trevligt bibliotek med en äkta bibliotekarie, Eva. Vi kommunicerade med våra klienter genom brev, telefax och ibland telex. Jag hade ett eget postfack. Tillsammans med en annan nyanställd biträdande jurist, Helena Borglund, delade vi på en sekreterare som skrev ut våra dikterade brev och avtal. Datorerna hade just utrustats med e-post, men vi fick inte lämna några juridiska råd via detta nya medium. Så småningom kunde vi på en gemensam dator i biblioteket utforska Internet genom att söka på den revolutionerande webbläsaren Netscape (som MS Explorer senare tog kål på). Kort innan jag började på byrån lades den dagliga gemensamma postöppningen ned. Byråns jurister hade samlats i det stora konferensrummet för att bevittna kuvert som sprättades och brev och inlagor som lästes upp. Min avdelning, under ledning av Peder Hammarskiöld, hade också just utrustats med en gemensam mobiltelefon – en Ericsson Hotline 900 Pocket – som vi kunde boka och låna inför förrättning hos klient. När vi gick hem för kvällen eller helgen var vi onåbara för omvärlden om inte någon, när det var riktigt akut, ringde på bordstelefonen hemma. Antalet advokater i riket uppgick till 3 268 och antalet biträdande jurister 711. Totalt 3 979 jurister verksamma på landets advokatbyråer. Det var på familjen Hedenhös tid.

Sedan dess har, som bekant, tempot och därmed produktiviteten skruvats upp till följd av det ständigt ökande IT-stödet. Jag tror att en affärsjuridisk advokatbyrå lätt är dubbelt så effektiv idag som den var 1995. Till följd därav skulle man kunna tro att antalet advokater och biträdande jurister skulle ha halverats. Men så är inte fallet. Istället har antalet jurister på advokatbyråer fördubblats till idag totalt 7 590 fördelat på 5 681 advokater och 1 909 biträdande jurister (31 december 2015). Hur kan det komma sig?

Förklaringen är nog ganska enkel. Advokatbranschen har utvecklats på samma sätt som stora delar av näringslivet i övrigt. IT-revolutionen har ökat produktiveten och välståndet i samhället. Handel och konsumtion har exploderat. Det har lett till ökad efterfrågan även på advokattjänster. Samtidigt har Sverige ”juridikifierats”: Politiker (inte minst lokalpolitiker) och storföretagen kan inte längre bortse från allmänt hållna lagar, utan måste respektera mänskliga rättigheter (såsom äganderätten), EU-rätten, regeringsformen och allt fler föreskrifter som avser att skydda företag och individer med t ex regler om produktansvar, personlig integritet, mutor, fri handel med varor och tjänster osv. Medvetenheten om att juridik faktiskt kan användas för att vinna fördelar i affärslivet har också ökat. Det viktigaste är inte att ha rätt, utan att få rätt.

Historien ger tröst för framtiden. Men kanske bara delvis.

Det är svårt att tro att ”juridikifieringen” kan expandera så mycket mer, även om vi har en bra bit kvar till USA:s nivå där vilken politisk fråga som helst kan bli en juridisk fråga (inklusive en presidents förhållande med en praktikant).

Däremot kan vi tro och hoppas på att den förestående AI-revolutionen, med fortsatt automatisering och digitalisering, kommer att elda på produktiviteten hos våra klienter och att därvid även efterfrågan på våra tjänster – nog främst den mer sofistikerade delen – fortsätter att öka. Därmed behöver framtiden inte te sig så dystopisk som jag tidigare har spekulerat om i https://advokatroboten.wordpress.com/2015/12/09/varning-for-maskiner/ och https://advokatroboten.wordpress.com/2016/06/14/uber-for-lawyers/ och https://advokatroboten.wordpress.com/2016/08/10/autonoma-bolag-smarta-kontrakt/. Men visst väntar förändringar i en eller annan form…

Lyssna på P3 Dokumentär om Lewinski-affären och när politik blir juridik: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/797523?programid=2519

AI, evolutionen och FAANG

Det är lätt att tro att evolutionen är linjär; att den startade med amöbor och slutar med ett snille som Terrence Tao. Det är den inte. Evolutionen har inget mål. Ofta favoriserar evolutionen det enkla framför det svåra. Valarna hade en gång i tiden ben och fötter. Flera blinda djur som lever sina liv i grottor är avkomlingar till djur med ögon. Sjöborrar, som saknar centralt nervsystem, härstammar från förfäder med hjärna.

Evolution handlar alltså om överlevnad. Det som för utvecklingen verkligen framåt är i stället det oväntade, överraskningarna, mutationerna och det eller de som avviker från det normala. Mozart, Tesla och Einstein var inga vanliga barn (sannolikt hade de betraktats som autistiska enligt dagens måttstock). De är inte en del av något perfekt system. Hade systemet varit perfekt hade det varit statiskt och saknat all dynamik.

Jag funderar på om vi nu, utan att egentligen reflektera så mycket över det, är på god väg att underkasta oss ett sådant statiskt system. Vi har ägnat en stor del av 1900-talet åt att systematisera, standardisera och normalisera i syfte att rensa ut det avvikande. Den process kanske accelereras när vi nu tillåter AI-styrda strukturer ta över så mycket av våra liv. Dessa är världens nya maktcentra: FAANG, dvs Facebook, Apple, Amazon, Netflix och Google. Ingen individ eller stat i världen har möjligheten eller makten att påverka dessa imperier som sorterar vår verklighet.

I Astrid Lindgrens dödssaga ”Bröderna Lejonhjärta” regerar den onde Tengil över Törnrosdalen. Som terrorinstrument använder han den rysliga draken Katla. Förr var det lätt att dra paralleller mellan Hitler och Tengil, mellan Katla och SS. Men vem eller vad är framtidens Tengil?

Här är en rasande intressant intervju med Obama som konstaterar att ”what makes us human are the kinks”. Det känns osannolikt att nästa president kommer att kunna leverera liknande funderingar. Läs: https://www.wired.com/2016/10/president-obama-mit-joi-ito-interview/

Får jag lov? En first movers dilemma

Får jag lov att sätta självkörande bilar i trafik? Får jag lov att använda en kirurgrobot? Får jag lov att introducera en robot-psykolog på barn- och ungdomsmottagningen? Får jag lov att låta robo-adviser ge privatpersoner skräddarsydda investeringsråd? Får jag lov att låta IBM Watson ställa en medicinsk diagnos? Får jag lov att låta robo-fröken passa barnen på småbarnsavdelningen? Får jag lov att använda robotsoldater i den svenska armén? Får jag lov att godkänna en robot som flygledare? Får jag lov att anställa en robot som vårdare på äldreboendet? Får jag lov att etablera en AI-baserad tvistelösning för tvister av mindre värden?

Med den takt som teknologin utvecklas så uppkommer varje månad nya AI-applikationer. Det som håller utvecklingen tillbaka är i många fall frånvaron av regler eller osäkerhet om vad som gäller. Detta är ingen unik situation. Det brukar vara så vid alla teknikskiften. Innan regler är på plats, måste first movers inom AI-applikationer antingen ta stora risker eller se till att applikationerna möjliggör för användarna att intervenera i processerna. T ex genom att ge tydliga anvisningar, ställa krav på användaren i vissa lägen måste ingripa eller göra parameterinställningar och i andra lägen möjliggöra manual override. Tyvärr innebär detta att man inte lär kunna utnyttja AI-applikationens fulla potential. Alla fördelar kan därmed inte uppnås med en gång. Men, möjligen bör man tvingas att acceptera detta med det slitna uttrycket ”det bästa får inte bli det godas fiende” i åtanke.

AI vs. människa

Due diligence – företagsgranskning (*) – har varit en central faktor för advokatbyråernas tillväxt de senaste 25 åren. Inför vår klients företagsförvärv granskar vi målbolagets gamla styrelseprotokoll och andra bolagshandlingar, kund- och leverantörsavtal, varumärkesregistreringar, pågående och avslutade tvister, osv. Sedan levererar vi till klienten en rapport med vår slutsats om de risker och kostnader som kan inträffa om förvärvet genomförs. Förhoppningsvis har vi gjort vårt jobb rätt. Men ibland har det gått riktigt, riktigt snett. Några exempel:

Volkswagen bjöd över BMW och lyckades 1998 köpa Rolls Royce, Bentley och dess produktionsfaciliteter från Vickers för 917 miljoner pund. Vid due diligencen missade juristerna dock att Rolls Royce-varumärket inte ägdes av målbolaget. BMW överraskade därför Volkswagen med att själva köpa varumärket för 78 miljoner dollar från den egentlige varumärkesinnehavaren, flygmotortillverkaren Rolls Royce. Sedan dess är BMW lyckliga ägare av Rolls Royce och Volkswagen förmodligen lite mindre lyckliga ägare av inte fullt så flashiga Bentley.

Samma år, 1998, skulle den norska mediekoncernen Schibsted förvärva SvD från Wallenbergsfären. Inför förvärvet anlitade man en välrenommerad svensk advokatbyrå för att bistå med bl a due diligence. Olyckligtvis missade advokatbyrån den ”change of control-bestämmelse” (ägarförändringsklausul) som fanns i ett aktieägaravtal som SvD hade med DN avseende det gemensamägda distributionsföretaget Pressens Morgontjänst. När Schibsted hade genomfört förvärvet av SvD, åberopade DN change of control-bestämmelsen och tog över SvD:s aktier i Pressens Morgontjänst för en struntsumma. Schibsted förlorade 200 miljoner kr.

Livsmedelskoncernen Quaker Oats tjänade grova pengar på sportdrycken Gatorade under 90-talet. Man beslöt sig för att göra om tricket med Snapple som man lyckades köpa för 1,7 miljarder dollar framför näsan på bl a Coca-Cola. Juristerna missade dock att distributionen av Snapple satt fast i nätverk av oberoende distributörer som hade mycket långa exklusivitetsavtal (ibland eviga!) och som distribuerade med höga marginaler till stormarknader. De hade ingen lust att ändra sina avtal. Affären ledde till att Quakers VD och styrelseordförande fick sparken. Efter bara två år sålde Quaker Snapple vidare för vrakpriset 300 miljoner dollar. Quaker gick nästan under och spillrorna plockades upp av Pepsi Co.

Under samma tid utkämpades en märklig strid om postdistribution i Sverige. På den tiden skickade vi brev gjorda av papper till varandra. En lukrativ business. Det gamla statliga monopolet skulle konkurrensutsättas och CityMail dök upp. Konkurrensen kostade båda parter enorma pengar, men CityMail som var privatägt hade ju inte en obegränsad kassa. Vid ett tillfälle såg Posten sin chans och lyckades köpa 75% av aktierna i CityMail. Inför den första bolagsstämman (**) planerade man att ta kål på CityMail som konkurrent, vilket kunde göras på olika sätt genom t ex fusion eller likvidation. Till sin förvåning fann man dock att CityMails bolagsordning inte innehöll standardklausulen som skrev bort den s k 20%-regeln i dåvarande 9 kap 3§ aktiebolagslagen, dvs att ingen fick rösta för mer än 20% av de på stämman företrädda aktierna om inte annat föreskrevs i bolagsordningen. Detta hade juristerna missat vid sin due diligence av CityMail. Posten försökte trixa genom överlåta 20%-poster av CityMail-aktierna till sina närstående bolag. Kostsamma rättsliga processer följde.

Gemensamt för det ovanstående är att enorma förluster uppkom på grund av små, mänskliga förbiseenden: Av jurister som arbetat under hård tidspress. Med för lite sömn. Med en hetsig klient som vill göra affär. Med en oförstående partner där hemma som pressar på för att juristen skall komma hem till familjehögtiden.

Så här i efterhand kan man ju fråga sig om förbiseendena ovan hade inträffat om due diligencen hade utförts med den teknologi som nu börjar användas? Automatiserad due diligence med leverantörer som Kira, Ravn eller Luminance (***). System som bygger på sofistikerade algoritmer, som inte bara är sökordsbaserade utan som kan förstå mönster i språk, innehåll och sammanhang. Som kan klustra dokument med vissa typbestämmelser eller beroende på t ex parter, geografi, valuta och språk. Som kan identifiera avvikelser och andra anomalier. Som klarar av att på kort tid granska samtliga dokument och inte bara ett urval av ”de 50 största kundavtalen” eller någon annan avgränsning som vi ofta tvingas till på grund av tidsbrist och kostnadsskäl, men som förstås inte undanröjer alla risker för att det finns en hund begraven hos målbolaget (****).

Om så är fallet är automatiserad due diligence en betydligt större möjlighet, än den är ett hot för advokaten. Den sparar tid och ger oss chansen att fokusera på analysen och relevansen för vår klients affär. Att tala om ”The art of M&A due diligence” verkar dock snart ganska mossigt. Boken åker nog i tunnan.

(*) Det anses att due diligence som koncept orsakades av målet Escott v. BarChris Construction, 283 F.Supp. 643 (1968). BarChris var en framgångsrik, men hårt belånad, konstruktör av bowlinghallar under den stora bowlingboomen i USA på 50-talet. Se t ex http://lawcorporations.wikia.com/wiki/Escott_v._BarChris_Construction

(**) Vid stämman var många av dåtidens heavy hitters inom finansbranschen, som karaktärer som Lage Jonason och Bror Anders Månsson, närvarande liksom Stockholms samlade elit av affärsjurister.

(****) Enligt Intralinks är genomsnittsstorleken på ett datarum, som de förvarar, 34 000 sidor (2013). https://www.intralinks.com/.

From artificial knees to artificial intelligence

We have just completed a week full of meetings with business law colleagues around the world, at the International Bar Association’s yearly conference in Washington D.C. (http://www.ibanet.org/). Before going there, my colleagues and I decided to ask the same three questions to all that we met. Of course, we also chitchatted about market gossip, business outlook, Chinese investors in Europe, the state of the high-yield bond market, Brexit and the Donald’s latest talk. One of the question that we decided to ask was the following:

“Are you using new sophisticated artificial intelligent software support for e.g. automated due diligence or smart contract drafting?”

The legal community is in general very homogeneous and any development travels fast around the globe. Not this time. It appeared that roughly 25 per cent of the firms that we met uses AI as a support tool for its business. 75% does not. A few had never heard of AI supporting legal work, while some thought that AI quickly had become a necessary feature for the legal business. Comments included anything between “Artificial intelligence? I have artificial knees and that’s enough trouble” to “It’s market standard. Clients require it and will refuse to pay for associates reviewing loads of documents”.

Also, the view on where AI will take us varied a lot. Some believe that in five years’ time, high end business law firms will give due diligence away for free or not provide due diligence services at all. Someone else will do it. This will inevitably lead to a change of our business model. Less junior associates will be needed and the bottom edges of our long-lasted staffing pyramid will be brutally chopped off.

Other, however, believe that AI will give back the life to our associates as many boring and time consuming parts of a junior lawyer’s work can be completed by AI. No more burning the midnight oil with caffeine. This will make it possible for us to focus more on analysing and advising on the consequences of findings in due diligence and what is really important in contracts and litigation. Thus, AI will enhance the quality of our services.

Regardless the view: Track changes! We must adapt to the new technology. But for some, old habits will die hard.

Picture: Famous colleagues Anna-Maria Tamminen and Elisabeth Vestin at Jefferson Memorial https://www.nps.gov/nr/travel/wash/dc73.htm.

AI i en komplex värld

Utvecklarna av programvara för självkörande bilar har en bussig uppgift att förutse udda situationer eller att i alla fall programmera sina bilar med algoritmer som kan styra bilarna så att de kan göra de val som vi människor (eller i alla fall det stora flertalet av oss) anser vara de rätta.

En av de mera originella trafikolyckorna som lär ha inträffat är krock mellan bil och kanot. Så här:

Ibland svämmar floden Themsen över sina bräddar. Vid ett sådant tillfälle är en kanotist ute och motionspaddlar. I gott tempo paddlar han fram längs floden. Ibland i flodens mitt, men ofta på mycket grunt vatten uppe på flodbanken. Plötsligt dyker det upp en bil som på den översvämmade vägen alldeles intill flodfåran forcerar vattnet. Kanotisten, som följer de regler som gäller för sjöfart, håller åt höger. Bilisten, som följer engelska vägtrafikregler, håller åt sitt vänster och styr därmed rakt mot kanoten. Sammanstötningen blir kraftig. Kanoten blir totalförstörd och bilen får betydliga lack- och plåtskador. Kanotisten får mindre blessyrer men måste behandlas på sjukhus.

Vems är felet? Vilken best practice borde de inblandade ha tillämpat? Hade en självkörande bil löst situationen bättre än den mänskliga föraren?

Den fria viljan och AI

Vardagen är proppfull med artificiell intelligens (AI) som fyller mängder av specifika syften. Allt från Amazons obehagligt träffsäkra rekommendationer till flygbolagens optimering av vilket pris som just du, där och då, skall betala för en flygbiljett. Sådan specifik AI – Artifical Narrow Intelligence (ANI) – har utvecklats med hög fart och stor framgång under det senaste decenniet.

Generell AI – Artificial General Intelligence (AGI) – har däremot inte kommit lika långt. AGI är datakraft som har mänsklig förmåga att lösa alla de intellektuella utmaningar som en människa ställs inför i vardagslivet; som att resonera, tänka abstrakt, förstå en komplex idé, dra slutsatser osv. En del – däribland KTH-professorn Danica Kragic (skulle jag tro) – menar också att dagens AI nog klarar alla uppgifter som kräver tänkande, men är värdelös på sådana trivialiteter som vi människor gör utan att tänka.

För att uppnå AGI krävs, för det första, datorer som har samma beräkningskapacitet som en mänsklig hjärna. Det finns i och för sig redan. Den snabbaste superdatorn idag, kinesiska Tianhe-2, är flera gånger snabbare än en människohjärna, men den upptar en yta på 720 kvadratmeter och kostade 390 miljoner dollar att bygga. Den kan inte gärna monteras in i en hushållsrobot för hemmabruk. Men, med Moores lag i bakhuvudet vet vi att utvecklingen av datorkraft med tiden accelererar uppåt och priset accelererar nedåt. Före år 2050 bör det i så fall finnas en hanterbar datorprocessor för under 1 000 dollar som har minst lika bra beräkningsförmåga som en mänsklig hjärna.

För det andra krävs att vi kan göra AI:n så smart att den kan resonera, tänka abstrakt, förstå en komplex idé, dra slutsatser osv. Alltså vara generellt smart (AGI). Men problemet är att vi inte vet hur man gör en maskin slug på ett allmänt plan. Den här typen av intelligens sammanhänger med medvetandet som vi ju inte har lyckats begripa (se tidigare post https://advokatroboten.wordpress.com/2016/08/01/they-are-made-of-meat/). Det finns dock några teorier om hur det skulle gå till att göra en dator smart.

En sådan teori går ut på att man skulle plagiera människohjärnan genom att ta en hjärna från någon som har haft vänligheten att donera densamma och sedan skära upp den i tunna skivor och i en programvara bygga en 3D-kopia av hjärnan: ”Whole brain emulation”. Man skulle bevara den personlighet och det minne som hjärnan representerade. På det sättet skulle man kunna väcka upp hjärnans tidigare ägare – låt oss kalla honom Torbjörn – när man slår på strömmen till datorn.

Frågan är hur det är att vara Torbjörn efter denna tidpunkt? Lever han?

Lever han lycklig över att ha återuppstått och att få fortsätta att uppleva världen som ett medvetande utan kropp? Slippa träna, raka sig och bry sig om sitt utseende, men ständigt vaken så länge strömmen är på. Tiden för reflektion är oändlig. Det enda han behöver bry sig om är att betala elräkningen i tid.

Eller lever Torbjörn olycklig över sitt öde att vara helt beskuren en fri vilja och kunna påverka sin situation? Aldrig mer bli kysst. Inte få välja mellan tacos och pizza på fredagen. En närmast emblematisk övergivenhet när vi andra har gått och lagt oss. Ensam i natten. Den enda tröst han har är meningslösheten.

Men är Torbjörns situation egentligen så beklagansvärd? Den fria viljan är måhända en vacker tanke, men de flesta människor lever hela liv utan att göra några verkligt meningsfulla val. Därvid skiljer sig kanske inte Torbjörns öde, som en evig eternell i konservburk, så särdeles mycket från den vanlige, strävsamme förvärvsarbetaren.

Tillbaka till tekniken: Hur nära är vi att med ”reverse engineering” skapa en mänsklig hjärna? En bit ifrån skulle jag tro. Forskarna har dock lyckats återskapa en plattmasks hjärna, men den hade bara 302 nervceller. Den mänskliga hjärnan har 100 miljarder nervceller… Men snart har man lyckats med en myras hjärna och sedan en mus och vips en människas…

För en fylligare redogörelse om den tekniska delen i denna post och vad som händer sen: http://waitbutwhy.com/2015/01/artificial-intelligence-revolution-1.html

Om Danica Kragic: http://www.csc.kth.se/

Om existentialismens (och teorin om den fria viljans) verklige upphovsman: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Søren_Kierkegaard

Studievägledning i andra maskinåldern

Förr hade jag svårt att bestämma mig. Nu är jag inte så säker längre. Att göra ett studieval är aldrig lätt. Att kalla mitt val att läsa franska som C-språk för lyckat, är som att påstå att Håkan Juholts tid som partiledare var en formidabel succé. Jag klandrar SYO-konsulenten som menade att franska var sättet att skapa en konkurrensfördel på en tuff framtida arbetsmarknad. Tjena mors.

Nu då? En del hävdar att vi inte sedan industrialiseringen har stått inför en så revolutionerande förändring av arbetsmarknaden som i denna tid: Den andra maskinåldern. Artificiell intelligens spås ta en stor plats på framtidens arbetsmarknad och tränga ut en mängd akademiska yrken som varit fredade av tidigare teknisk utveckling. Konsultfirman McKinsey menar att redan befintlig teknik kan automatisera 45% av allt mänskligt arbete och att de flesta av oss inom några få år kommer att få så mycket som 30% av vårt arbete ersatt av automatiserade applikationer.

Den som väljer juridiken som utbildningsväg måste därför fundera på hur hen skall bli relevant. En mängd typiska juristuppgifter står i begrepp att tas över av maskiner. Beslutsprocesser kommer att stödjas av granskning, planering, sammanfattning och analys som produceras av maskiner. Till och med själva besluten kan fattas av en dator. Dess företräden framför människan är ju att den är snabbare, besitter en större mängd kunskap, är oklanderligt logisk, är aldrig subjektiv och aldrig känslosam. Det är inte otänkbart att maskiner inom en överraskande kort tid inte bara ersätter bolagsjurister, advokater utan även åklagare och t o m domare.

Juriststudenten idag måste därvid grunna på vad som blir kvar av juristrollen i framtiden och vilka färdigheter som kommer att efterfrågas. Jag är ganska övertygad om att en del av det som tidigare var den skickliga juristens signum i framtiden kommer att vara mer eller mindre irrelevant: Juridisk analysförmåga, utantillkunskaper, göra en rättsutredning, skriva avtal, skatterätt, förmåga att läsa och sammanfatta stora mängder material – ”flaka” dokument. Däremot tror jag att social kompetens kommer att bli än mer värdefullt, eftersom den mänskliga kontakten inte är något som en maskin kan ersätta. Kreativitet är också något som kommer att vara viktigt, dvs förmåga att sätta juridiken i ett kommersiellt eller samhälleligt sammanhang och att utnyttja juridiken för att uppnå fördelar i konkurrens med andra. Även förmågan att ta ett strategiskt perspektiv kommer att vara en allt större konkurrensfördel. Att se skogen och inte bara träden. Att se de långsiktiga konsekvenserna och trenderna. I en föränderlig värld är det en utmaning för våra universitet att ge sina studenter relevant utbildning. Gör de det?

Advokat-und-partner.de Rechtsanwalt

About advokat-und-partner.de

Good news, the domain name hasn't registered yet. TLD (Top level domain) of the domain name is de and SLD (Second level domain) length equals to 19.. it's too long. A human-memoribility domain name length should be maximum chars of 9 as well as brand-friendly. Domain name choosing is important to maximize search engine-referred traffic.

We haven't dedected registrant information. For further raw whois information please take a look at the Whois section.

advokat-und-partner.de's A record assigned to 78.46.166.20 . if you want to see such as Name Server, CNAME, MX etc. please look at the DNS section. More advokat-und-partner.de DNS information may be found in

Last Reload: 7 months ago

Server Location

Geo IP provides you such as latitude, longitude and ISP (Internet Service Provider) etc. informations. Our GeoIP service found where is host advokat-und-partner.de . Currently, hosted in Germany and its service provider is Hetzner Online GmbH .

DNS Records

Basicly, DNS (Domain Name System) is a system that converts human-readable website names into computer-readable numeric IP addresses. Example, A record indicates you which ip address will resolve when you access to advokat-und-partner.de on the browser.

Heading Analysis

Whois Information

Whois is a protocol that is access to registering information. You can reach when the website was registered, when it will be expire, what is contact details of the site with the following informations. In a nutshell, it includes these informations;

Its name servers are; nsc2.schlundtech.de. nsd2.schlundtech.de. nsa2.schlundtech.de. nsb2.schlundtech.de.

HTTP Header Analysis

HTTP Header information is a part of HTTP protocol that a user's browser sends to called Apache containing the details of what the browser wants and will accept back from the web server.

Advokat-und-partner.de Rechtsanwalt

About advokat-und-partner.de

We haven't dedected Alexarank. You can update report in the following button. SLD (Second Level Domain) length is too long for SEO and memorable. Domain TLD (Top Level Domain) is de IP address is 78.46.166.20.

advokat-und-partner.de hosted in Germany accessing to Internet through Hetzner Online GmbH (Internet Service Provider) hosted with Apache.

Last Updated 7 months ago

Server Location

Geo IP provides you such as latitude, longitude and ISP (Internet Service Provider) etc. informations. Our GeoIP service has found where is host advokat-und-partner.de . hosted in Germany and accessing the internet through Hetzner Online GmbH .

DNS Records

DNS (Domain Name System) is a system that converts human-readable website names into computer-readable numeric IP addresses.

A record assigned to 78.46.166.20 for advokat-und-partner.de

Heading Analysis

Whois Information

In this section, you can reach when the website was registered, when it will be expire, what is contact details of the site with the following informations.

Erstatning

Hos Ret&Råd kan vi give dig en gratis og uforpligtende vurdering af din sag, hvis du har været ude for en ulykke. Vi hjælper dig til at få den erstatning, du er berettiget til uanset, om der er tale om en personskadeerstatning eller tingskade. Vi rådgiver dig om, hvorvidt du bør acceptere eller afvise forsikringsselskabets erstatningstilbud.

Vi rådgiver bl.a. om:

Blogs relateret til erstatning

Skiferie uden skader

Hvordan beregnes erstatning for fremtidig erhvervsevnetab, hvis du som skadelidt før ulykken arbejdede mere end ”fuld tid”?

Har du betalt erstatning tilbage i en patientskadesag?

Arbejdsskade

Har du været ude for en ulykke i din arbejdstid, er ulykken omfattet af lov om arbejdsskadesikring, og din arbejdsgivers lovpligtige arbejdsskadeforsikring skal dække dit erstatningskrav uanset, om arbejdsgiver kan bebrejdes noget i forhold til din skade.

Glideskader

Har du pådraget dig en skade, fordi du er faldet på en vej eller fortov, hvor der var glat føre f.eks. på grund af manglende snerydning, kan du kræve erstatning. Det er dog dig, som skadelidte, der skal bevise, at du er kommet til skade som følge af, at reglerne for f.eks. snerydningen ikke er blevet overholdt.

Hundeskader

Opgørelse af erstatning

Patientskade

Skader på bolig

Hvis du har fået ødelagt ejendele og genstande ved en ulykke, kan du kræve dem erstattet. Du får dog ikke nødvendigvis erstatning svarende til udgiften til køb af en ny tilsvarende genstand.

Trafikskade